the Relentless Wave
En blogg om den våg som ingen kan stoppa
For blog in English – click here!
Kall hemkomst, Del 4: Att ta vara på sin broder
Foto: Joakim Jalin, från Stefan Jarls film ”Ojämlikhet dödar” Ojämlikhet är inte ett en ideologisk abstraktion, utan en fråga om liv och död. Detta är inte ett grundlöst påstående utan ett väldokumenterat faktum, som i dag blivit en skiljeväg även i Sverige. Inte bara i USA och ett Europa sargat av den globala finanselitens härjningar, ”åtgärdade” som dessa brott mot mänskligheten blivit genom ytterligare åderlåtning av folket under sken av nödvändig “åtstramning”. Den engelske komikern Russell Brand har under den senaste tiden blivit något av en rebelledare mot nyliberalismen. Han summerade problematikens skiljeväg med följande ord: “The question will become, ‘Should we have a more equal society?’ or ‘Should we bolster our means of oppressing people?’” Inför det stundande riksdagsvalet i Sverige betänker jag den tidlösa historien om Kain och Abel. På plats bevittnade jag under många år hur USA till fullo blivit the Cain Civilization där bröder mördar varann direkt eller indirekt i profitens heliga namn, i en anda där individens självförhärligande på gemenskapens bekostnad befästs med socioekonomiskt våld, hycklande bedrägeri, massövervakning, vapenmakt och militariserad polis. Även i Sverige måste vi nu välja sida mellan brodermordets självrättfärdigande logik och ett samhälle där vi värdesätter och tar hand om varandra. För att rättfärdiggöra blodet på sina händer efter mordet på Abel säger Kain, “Skall jag taga vara på min broder?” I en cynism bortom all sans så låg just denna fras från Första Mosebok till grund för namnet på den militärkampanj som Israelerna igångsatte efter kidnappningen av tre Israeliska tonårspojkar i Juni. Denna kampanj – Operation Brother’s Keeper – utmynnade sedan i det fullskaliga krig där Israel mördade nästan...Read more”Små eftergifter
och stora
Från artiga handslag
till tysta tåg mot hemlig station…
Kall hemkomst, Del 3: Draksådd
En urgammal drake drar fram igen. En slemmig och blek reptil. Svullen av väderspänning; blodfattig – och när man ser den ute i dagsljus, mest av allt tragikomisk i sin ynkedom, om man då inte betänker att den ännu sprider ut de skändliga dunster som kan sätta igång samma världsbrand som så många gånger förr omintetgjort alla våra strävanden efter mänsklig civilisation. Sverige har ju så länge lyst klart som en fyr av anständighet i en värld försänkt i mörker. Hur ska man då bemöta sagans urtidsmonster, som nu stinkande av historiens ideologiska latriner och likhögar krälar fram till våra talarstolar för att läsa upp sina egna svartvita sagor om vad som är gott och vad som är ont? Sverigedemokraterna. Sverige – inför demokratins stora prövning. Bemötandet har varierat. Många väljer att helt enkelt inte tro på drakar. Det kan ju inte vara så att det OUTSÄGLIGA håller på att ske igen. Det måste vara nåt mer vardagsnära, som politiska argument som har viss del av sanning och ändå påpekar problem vi ju faktiskt har, bla, bla, bla. “Dom har ju ändå fört på tal ett viktigt problem som borde ha tagits itu med för länge sen”, bla, bla, bla. Många, i sin tur, är naturligtvis överförtjusta. Äntligen! Stunden ÄR HÄR. Bekräftelsen på att det där som gnager inombords; det obehag som man själv tvingas utstå är någon annans fel! Blattar och judar och arbetsskygga, och alla dom där som inte är som en själv – det är DOM som nu ska straffas! Ut med dom! Och själv ska man få tillbaka allt det där som man förtjänar; allt...
Kall hemkomst, Del 2: Om föraktet för svaghet
Jag ser honom sitta där, utanför ingången till ICA och Systemet. Han är i min egen ålder. Varmt leende med intelligenta ögon. Det som skiljer honom från alla som går förbi är inte bara vänligheten i hans ansikte utan också den solkiga pappmugg han håller mellan händerna. Denna nya symbol för utanförskap! Han möter min blick och ser att jag ser. Att jag är en av de som vet och förstår. En av de som inte väljer att vända bort sitt ansikte och genom sitt förnekande av livets enhet varje dag förlora en liten bit av sig själv; en del av sitt eget hjärta. Han och jag talar inte samma språk, men det finns ett språk som inte behöver talas. Ett språk som den tigande muren av frånvända ansikten inte vill höra. Jag ser bestörtning omkring mig och känner obehag från de förbipasserande när jag trotsigt delar med mig av det jag har till min ensamme och förödmjukade broder. Jag bryter mitt bröd och den outtalade regeln att han inte är en av OSS. Han – som kommit till detta avlägsna land som den spegel i vilken vi ser en del av oss själva. En del som värker som ett sår som inte kan läka. Inte så länge bröder passerar varann som tysta skepp i natten. Att inte alla förstår hur nära vi alla är att själva tvingas i landsflykt, att förlora den lön som håller vissa av oss flytande; att tappa den lilla förankring som ger oss möjligheten att tillhöra det “oss” som har det som behövs för att livet ska fungera. Det är ju så lite som...
Pain Threshold – min kortfilm om folkmordet i Gaza
For post in English – click HERE! Läs även: Var är smärttröskeln? Våldet i Gaza har vaknat igen. Under Gazakriget 2014 skrev jag: Jag tänkte skriva, men kunde inte hitta några ord. I stället så vände sig min vrede och förtvivlan över barnmorden i Gaza till filmens språk. Pain Threshold (Smärttröskeln) är min nya kortfilm inom projektet Terra Religata – ihopklippt i rent raseri under några frenetiska dagar och nätter förra veckan. Den dokumenterar en rad brott mot mänskligheten begångna av Israel och med dem deras finansiär och geopolitiska garant, USA, under det pågående (och de tidigare) krigen mot Gazas barn. Hur mycket ska krävas? Var är världens smärttröskel? Om vi inte kan känna empati med Gazas folk så har vi förlorat vår mänsklighet. Höj därför din röst för att stoppa folkmordet. Protest är det enda som kan häva belägringen av Gaza. Och hjälp till med att dela denna film och sprida den till alla som behöver vakna upp! VARNING: Filmen innehåller extremt obehagliga bilder, och är inte lämplig för alla tittare. Läs också: Var är smärttröskeln? – mer om Gaza-konflikten … mer om min film ”Come, this is the way” Kall hemkomst, Del 1: Isvind Europa Vad är #ReconnectionActivism? Att forma en våg Följ Daniel Hansson på Twitter Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog posts!...
Filmpremiär för Come, this is the way
UPDATE (8 december 2014): “Come, this is the way” vinner filmpris Idag blev jag klar med klippningen och ljudsättningen av min första ”riktiga” kortfilm, Come, this is the way. Jag filmade den under Tutxinmepu Powwow 2013 – en årlig kulturfestival i Idaho tillägnad de Amerikanska indianernas trummusik och gemenskap genom traditionell dans. Naturscenerna filmade jag i Idahos mäktiga Clearwater wilderness; Nez Perce-indianernas förfäders land. Filmens traditionella musik (som jag också producerat) framförs av indiantrumgruppen Vandal Nation. Genom en utomstående betraktares öga skildrar filmens ögonblicksbilder några av de relationer som genom skönhet, glädje, sorg och vrede uttrycker livskraften och kärleken hos ett folk som vägrat att låta sig utplånas. Lyssna till den hjärtrytm som förenar oss alla i livets Stora Mysterium. Det obrutna flödet mellan generationer av ett folk som ännu minns att Jorden är den källa som ger oss alla liv. Gör sig bäst att lyssna till i bra hörlurar. Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog...
I slutänden är det en fråga om överlevnad
Text och bild: Kristoffer Elmqvist, artikel i Mariefreds tidning Måsen, vecka 25, 2014 Strängnäsbaserade Daniel Hansson arbetar just nu på en dokumentärfilm med titeln Terra Religata, som från latin lite löst kan översättas som “återknuten till jorden”. Men det handlar inte bara om en film, utan om ett helt tänkesätt. Projektet Terra Religata växte fram efter att Daniel undervisat och forskat i ekologiskt hållbar systemdesign på University of Idaho i USA. – Jag ville göra min undervisning lite mer transformativ, kunna nå fram till studenterna på ett nytt sätt. Den traditionella undervisningen är väldigt begränsad, tycker jag. Jag begav mig ut i Idahos vildmark för att filma en serie föreläsningar som skulle bli grunden för en ny webb-baserad kurs. Men i den situationen förändrades allt. I mötet med naturens storhet kändes det hela väldigt trivialt. Jag insåg att det fanns en större röst som behövde komma till tals. Ur Daniels upplevelser från naturen kom Terra Religata, en skildring av hans egen, personliga resa mot att återknyta banden till naturen och världen runt omkring oss. Det handlar både om att leva på ett hållbart sätt och om att knyta djupare band till våra medmänniskor. Det är en idé om hur vi, här och nu, genom ett förändrat sätt att se kan bana väg för en värld som inte drivs av konsumism och självisk individualism. – Min avsikt är att filmen ska bli en personlig gestaltning som på ett annorlunda sätt berör människor. Att med hjälp av naturens skönhet visa vad vi saknar i dag och hur vi kan återknyta den relationen. Då räcker det inte med att babbla om...Read more”Fanns där någon
som genom teleskopen
såg hur en isvind sakta drog fram…
Kall hemkomst, Del 1: Isvind Europa
För ett år sedan tittade jag ut genom ett kabinfönster och mina ögon fylldes för första gången på nästan tio år av det klara nordiska ljuset. Medan planet landade på svensk mark så utbrast jag mellan tårarna, “Ser du? Ljuset!” Efter mina många år i USA hade jag glömt hur vackert det är och hur klart och kompromisslöst det blottlägger alla färger. Detta skönhetens land! Det land där jag föddes och där jag en gång som barn tog så många saker för givna. Ädla ting som vunnits av mångas offer. Inte på krigets blodiga fält utan genom obändig kamp för allas lika rätt. Arbetarskydd. Åsiktsfrihet. En ren natur tillgänglig för alla. Rätten att leva i ett samhälle som inte styrs av överklassen och penningen på de värnlösas bekostnad. För att inte tala om den allmäna sans och måttfullhet som gjorde det till något fult att spotta de behövande i ansiktet genom att stoltsera med privilegier och materiell excess. Sverige som så länge varit en ledstjärna i en dunkel värld. Sverige – så olikt USA! Jag var lättad över att äntligen komma hem. Naturligtvis hade det inte undgått mig att paradiset har sina ormar. Fascister i Riksdagen! Ökande klyftor. Permanent arbetslöshet. Trots att jag förstod att mycket hade förändrats under mina år utomlands så var jag ändå illa förberedd på den kyla som slog emot mig när jag landsteg socialt. Någonting annat var förändrat. Någonting som det inte var så lätt att sätta fingret på. Jag såg en ny rädsla och sorg i mångas ögon. Dessa var de sämre bemedlade. Och bland de som äger långt mer än de...
Fyra vindars röst – Indianvisdom, klimatförändring och lärande från naturen
Denna video visar delar av den föreläsning jag höll i Strängnäs den 21 maj, 2014, i samarbete med Studiefrämjandet Sörmland. Till stillbilder från min kommande dokumentärfilm Terra Religata berättar jag mer om arbetet med filmen, och om hur de nordamerikanska indianernas visdom kan hjälpa oss förstå både oss själva och den klimatkris vi skapat. Kontakta oss idag för att arrangera en lokal workshop på temat Fyra vindars röst: Indianvisdom, klimatförändring och lärande från naturen. Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog...
Senaste kommentarer